aiDa

kommer aldrig att lära känna dig, jag vill knappt. finner mig själv i någon slags hatkärlek där jag inte kan skilja på något av dem. jag skulle kunna svära på att stå vid din sida livet ut, men har inte modet att se dig i ögonen. en värdig mening bör knytas an till ögon. det är bara det att jag drunknar i dina. önskar att du aldrig kunde se för jag är så genomskinlig inför dig. nästintill naken trots påklädnad av tusen murar och miljontals ord. men allting skalar du av. och jag står tyst utan tankar. så befriande. att du räddar mig från dem. hur gör du? men framförallt, varför? vad har jag gjort, och vad kan du se? jag glömmer aldrig bort de ögonblicken då jag står utanför min kropp och allt jag ser är min själ i dina armar som om mitt skal aldrig skulle skilja sig från dig.

jag går tusen mil och om igen. men aldrig ett steg utan dig, hör du det. aldrig utan dig. för det finns en värld jag vill dela med dig och ögon jag vill syna med dig bredvid. jag klarar mig alltid men jag vill knappast. hand i hand utan kompromisser. ljusa ögon mot svart natt. jag är här för att stanna.