aiDa

du förtrollar mig med dina ord, förvirrar, skakar om, får mig att känna. gör min fantasi till en mardröm utan avslut. jag hatar att bli kallad brunögd och vill inte vara den du lurar. vill inte vara den alla vet om att du lurar. du är en vilsen själ, jag kan inte leda dig rätt bara för att du ber mig. jag har bara läppar att trycka mot din hals, inget hjärta att ge. inga stadiga ben att stå på för de tenderar att skaka i din närhet. du lovade mig, du sa att jag var din frihet - men friheten kan dö. stormar svek och försvunna känslor kan få den att tyna bort. det är inga feberfantasier det är ren sylvass sanning att du gjorde det ingen får göra. förvirra en redan förstörd själ. du fick mig att tvivla, du fick mig att tro att dagsljuset inte längre var en frihet utan en fiende.

fastfänglat minne. rädsla, hat och undran. röda ögon. du försvann och likaså alla dina namn. jag kan inte ta ett steg närmare dig när du precis har backat för att sedan ångra och springa rakt fram utan hänsyn för vilka hinder som nu ligger längs vägen. hinder du placerat ut i form av syrenlila ögonlock och kroppar utan karisma eller för den delen själ.

tid att släppa mina drömmar och fantasier för att återvända till verklighetens grepp.