att vara utan dig

söndags nätter tänker jag på dig, tankarna är tystare än vinden och djupare än havet, jag når dem inte ens om jag hade velat. trots att jag inte tror på ett liv efter döden kan jag inte släppa tanken om att du skulle vara på en finare plats nu. hur vacker den här världen än är så existerar det för mycket hat för att någon människa någonsin skulle kunna besegra den med sin kärlek och jag vet att du avskydde hatet. det enda man fick hata var hatet. precis som du, så hatar jag aldrig. jag kan stå likgiltig men jag hatar aldrig, heller aldrig de som en gång hatat mig, eller kanske en gång kommer. jag vet att jag står över det.

vad vill du säga mig när du hälsar på i mina drömmar? jag hör aldrig vad du säger och jag vill heller aldrig förstå. jag vill att bilden av dig ska förbli den du lämnade mig med, jag vill inte ha någon förklaring, heller inga förlåt. jag tror att det är bäst om du lämnar mig ifred.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0